Stjärnglans över Lukasjenka

I dagarna hålls den 31:a planetära kongressen i Minsk. Detta må ha förbigått en och annan, en planetär kongress är ju inte ett VM i fotboll eller ishockey. Men likt sådana evenemang bidrar den ändå till att skänka – om ordvalet tillåts – viss stjärnglans över värdnationen. Och därmed också legitimitet åt dess ledare, diktatorn Aljaksandr Lukasjenka.

Om någon (i likhet med undertecknad) aldrig tidigare hört talas om de planetära kongresserna, så ordnas de varje år av den internationella rymdfararorganisationen Association of Space Explorers.

2015 hölls den i Sverige. Då tilldelades den svenske rymdnestorn Sven Grahn organisationens årliga utmärkelse, Kristallhjälmen.

Med på jippot i Minsk är den mer välbekante Christer Fuglesang, tillsammans med ett åttiotal andra astronauter från många olika länder, samt ytterligare några hundra företrädare från olika rymdrelaterade verksamheter. I går kunde de avnjuta Lukasjenkas inledningsanförande. I dag lägger de blommor vid Segermonumentet. I morgon besöker astronauterna skolor och universitet, och på fredag beger de sig till Botaniska trädgården för att plantera en ny Kosmonautallé bestående av enbärsbuskar friserade till raketer.

Ja, det blir förstås olika tekniska seminarier också. Kongressen är säkert intressant för deltagarna och nyttig för rymdens utforskande.

Under sitt anförande framhöll Lukasjenka rymdindustrins betydelse för fred och miljö och visade upp något av den bombastiska skrytsamhet och inställsamhet som är kutym vid liknande evenemang. Självklart applåderades han av alla, även av Christer Fuglesang. Ändå kan man undra om inte en och annan kände sig obekväm med att applådera ”Europas siste diktator”, som Lukasjenka brukade kallas innan Putin överskuggade honom.

Liksom man kan kritisera att Ryssland fick hålla 2018 års fotbolls-VM och Belarus 2014 års hockey-VM, kan man fråga sig om Lukasjenka verkligen borde få stå värd för en planetär kongress.

Men är detta en realistisk fråga?

Association of Space Explorers bildades 1985 av framförallt sovjetiska och amerikanska astronauter, och Ryssland och måhända även Belarus är fortfarande centrala aktörer i internationellt rymdsamarbete. Så kanske är organisationen alltför beroende av dem.

Min inblick i rymdindustrin är ytterst begränsad. Men förmodligen finns det mindre jippoartade sätt att utveckla det internationella samarbetet, sätt som inte skänker politisk legitimitet åt Lukasjenka eller Putin. Om man är beredd att avstå från planetära kongresser och kristallhjälmar.