Svensk Nemtsov-rapport i OSSE

Om en dryg vecka är det fem år sedan den ryske oppositionsledaren Boris Nemtsov mördades. Till minnesdagen planeras demonstrationer, riktade mot Putin och – vad jag förstår – mot hans planerade konstitutionsändringar. Om engagemanget för demonstrationen blir lika stort som det var för den demonstration som ägde rum alldeles efter själva mordet så torde det bli en besvärande händelse för den ryska regimen. I nivå med förra sommarens protester och engagemanget mot de politiska rättegångar som följde denna.

I går vid OSSE:s parlamentariska församlings möte i Wien presenterades också en rapport om Nemtsovmordet. Den är gjord av den svenska moderata riksdagsledamoten Margareta Cederfelt, som för ett år sedan utsågs till församlingens specialrapportör om fallet.

Nu är hon alltså klar med rapporten. Efter en hastig titt tror jag inte att den förändrar bilden av mordet särskilt mycket. Grundläggande fakta är inte alltför komplicerade: en grupp hejdukar till den tjetjenska regimen greps och dömdes för mordet till långa fängelsestraff, men deras uppdragsgivare lämnades i fred. Få torde hysa något tvivel om att deras order kom från Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov.

Frågan – som de flesta nog lutar åt att svara nej på – är huruvida Kadyrov själv tog initiativ till detta eller om han gjorde det på begäran från Moskva. I Cederfelts rapport nämns ett vittnesmål från den exiltjetjenske moderate separatistledaren Ahmed Zakajev i London. Där säger han sig redan 2012 ha informerats av källor i Kadyrovs närhet att ordern om Nemtsovs mord hade utdelats detta år då Putin besökte Tjetjenien. Regimkritikern Andrej Piontkovskij bekräftar att Zakajevs uppgifter vidarebefordrades till honom själv och till Nemtsov samma år.

Klart är att Ryssland vägrat samarbeta med Cederfelt i hennes rapportskrivande, och landets gruppledare i den parlamentariska församlingen uttalade sig ilsket om rapportens innehåll.

Cederfelt avslutar sin rapport med att rekommendera EU att äntligen införa så kallade Magnitskijlagar, med personligt riktade sanktioner mot makthavare som begår övergrepp – en fråga som ju stötts och blötts under de senaste åren. Det är bra. Kadyrovs rykte blir i och för sig inte så mycket värre av en Magnitskijsanktion. Men det sätter ljuset på den straffrihet Moskva tillämpar gentemot honom, och håller frågan om varför vid liv.