Systemets fortsatta degenerering

Det belarusiska lokalvalets genomförande betygsattes häromdagen vid en presskonferens ordnad av landets två ledande människorättsorganisationer, Vjasna och Belarusiska Helsingforskommittén. I dag publicerade de också en sammanfattande rapport. Tillsammans hade de mobiliserat drygt hundra valövervakare under själva röstningsförfarandet och därutöver 29 som även övervakade den föregående processen.

Vjasnas Uladzimir Labkovitj menade vid presskonferensen att förberedelsestadiet, alltså registreringen av initiativgrupper och insamlandet av stödunderskrifter, inte möttes inte av några särskilt allvarliga oegentligheter. Inte heller själva valkampanjarbetet. Däremot var förhandsröstningen som äger rum fem dagar innan själva valdagen och rösträkningen på densamma enligt Labkovitj kantad av ”ett stort antal manipulationer”.

Belarusiska Helsingforskommitténs Aleh Hulak konstaterade å sin sida att partikandidater hindrades från att ställa upp genom att man letad fel i de inkomst- och förmögenhetsdeklarationer dessa måste lämna in, och att andra kandidater stoppades med hänvisning till misstag i namnteckningslistor eller påstått falska underskrifter.

Rörelserna För Frihet och Säg Sanningen fick omkring 40 procent av sina kandidater underkända på just detta vis.

(För Frihet bildades ur valkampanjen för den oppositionella presidentkandidaten Aleksandr Milinkevitj 2006, men leds numera av Siarhej Gubarevitj. Säg Sanningen fokuserade tidigare på de politiska försvinnandena men var drivande bakom Tatsiana Karatkevitjs presidentkandidatur 2015 och har sedan dess haft ambitionen att driva mer kompromisssinriktad oppositionspolitik än de äldre partierna.)

Kontrollen och underkännandet av stödunderskrifter genmfördes i huvudsak utan transparens. När människorättsorganisationernas valövervakare ville observera proceduren nekades de i 85 procent av fallen.

Särskilt illa var det dock enligt Hulak och Labkovitj med själva rösträkningen och med genomförandet av förhandsröstningen, som traditionellt är mer öppen för manipulation av resultat (eller för att blåsa upp det påstådda valdeltagandet) och i vilken många pressas att delta. Det var även vanligt att röstförrättare kom hem till folk för att samla in deras röster, ofta oombedda, trots att denna möjlighet formellt existerar bara för dem som själva inte kan ta sig till vallkokalen. En för Belarus ny fuskmetod noterades också denna gång: grupper som åkte runt och röstade i flera vallokaler.

Människorättsförsvararna konstaterade avslutningsvis att myndigheterna inte velat följa tidigare rekommendationer från varken inhemska eller internationella observatörer, så som OSSE:s valövervakningsbyrå ODIHR.

”Vi konstaterar det belarusiska valsystemets vidare degenerering”, sa Labkovitj.