Tafatt nervositet inför måndagen

På måndag 12 juni hoppas antikorruptionskämpen och oppositionsledaren Aleksej Navalnyj kunna upprepa de rekordstora demonstrationer som ägde rum över stora delar av Ryssland i slutet av mars. Ansökningar om demonstrationstillstånd ska ha lämnats in på över tvåhundra orter. Utifrån vad som hittills är känt tycks myndigheterna, föga förvånande, helst vilja slippa eller åtminstone begränsa mötena.

I Saratov hade organisatörerna exempelvis angett i ansökan att tusen personer skulle delta, men stadsförvaltningen ändrade siffran till hundra. I Archangelsk nekas man att hålla mötet i centrum och hänvisas till andra sidan den flod som delar staden. I Velsk visade sig alla tänkbara platser och tider redan vara bokade för officiella evenemang, liksom även i Josjkar-Ola och Kaluga. Även på andra orter  – Samara, Orenburg, Soligalitj, Galitj, Severodvinsk – har man på försökt få bort mötena från centrum eller begränsa det planerade deltagarantalet.

Samtidigt tycks myndigheterna inte vara helt okänsliga för kritik, och undviker ofta att förbjuda mötena rakt av.

Åtminstone ett tiotal städer har dock gjort just detta. Och på en del orter söker polisen aktivt upp organisatörerna för att övertala dem att dra tillbaka ansökan om demonstrationstillstånd.

I Kazan har tre organisatörer också dömts till en veckas samhällstjänst och tolv dagars arrest för olaglig agitation och ohörsamhet mot ordningsmakten. De slipper ur arresten först två dagar innan demonstrationen. Och i Novorossisjk skulle Nikolaj Jezjov just lämna in ansökan om demonstrationstillstånd när han först överfölls av kossacker och sedan greps av polisen för att dömas till fem dagars arrest. Även i Chabarovsk har en aktivist gripits för att ha ”agiterat för en olaglig demonstration”, trots att demonstrationen där faktiskt beviljats tillstånd.

Också förra veckans dom mot Navalnyj, där han ålades att radera den film som utlöst protesterna, får betraktas som ett försök att begränsa måndagens demonstrationer. Sammantaget framträder dock en ganska tafatt bild av makthavarnas hantering. Deras osäkerhet är uppenbarligen en jordmån för rättsvidriga övergrepp, men den ger också utrymme för fortsatta opinionsyttringar.