Var det här en bra affär?

Sedan snart två veckor pågår återigen ett krig i Nagorno-Karabach, efter 26 år av relativt lugn. När jag själv besökte Armenien för länge sedan fick jag höra att det var en tidsfråga innan kriget skulle bryta ut igen: Azerbajdzjan skulle bara köpa tillräckligt med vapen för sina oljepengar först. Nu verkar så ha skett. Och åtminstone en del av skulden för det verkar höra hemma hos Putin och Lukasjenka.

Ryssland är allierat med Armenien och har en militär närvaro där. (Under mitt besök var det faktiskt någon som tog mig för rysk officer.) Samtidigt har man tydligen sålt vapen även till Azerbajdzjan. Något som kanske inte handlar om illvilja så mycket som att tjäna pengar och framför allt om att hålla kvar alla de gamla sovjetrepublikerna i Rysslands intressesfär.

Även Belarus har sålt stridsvagnar, artilleri och luftvärn till landet, däribland de nya Polonezraketerna som landet har konstruerat tillsammans med Kina, i ett försök att minska beroendet av Ryssland. Detta trots att även Belarus är formellt lierat med Armenien genom Kollektiva säkerhetsavtalsorganisationen, förkortad CSTO på engelska.

Att Azerbajdzjan inlett det nya kriget tycks alla vara överens om, eftersom Armenien inte har något uppenbart intresse av det. De kontrollerar redan Nagorno-Karabach och dessutom kringliggande azeriska territorier. Riktigt varför azerierna är på krigsstigen just nu (bortsett från att de köpt på sig tilläckligt med vapen) kan man fråga sig. Kanske vill Alijevregimen bevara sin popularitet när den hotas av ekonomisk kris i pandemins spår. Kanske är det Turkiet som driver på i bakgrunden.

Turkar och azerier betraktar sig ofta som samma folk. Armenierna, som bevarar minnet av det turkiska folkmordet på dem för hundra år sedan, delar den uppfattningen. Turkiet är engagerat i ett stormaktsspel med Ryssland som motpart där skiljelinjerna går i norra Syrien, Libyen, och nu alltså även Karabach. Målet är väl i så fall att göra Azerbazdzjan helt beroende av Turkiet och skära av det från ryskt inflytande.

Bäst vore förstås om det armeniska Karabach kunde erkännas som sådant, och Azerbajdzjan kanske få tillbaka de kringliggande territorier Armenien lagt beslag på. Men det är nog att hoppas på för mycket. En mer realistisk utväg är att konflikten återgår till att vara en frusen sådan utan öppna våldshandlingar. Det Karabach jag själv besökte 2005 framstod som en fridfull plats.