Vita legionen lämnas utan försvar?

Utsikterna för den grupp som anklagas för att ha bildat en väpnad motståndsgrupp, medlemmarna i den före detta Vita legionen, ser nu ännu mörkare ut än i förra veckan.

Då förlängdes som vi rapporterade brottsutredningen mot dem. Detta trots att den pågått ett halvår utan synbara resultat, och trots att de anklagade sedan slutet av juni alla är släppta ur häkte om än belagda med resande- och yppandeförbud.

Då hade justitieministeriet också genom en så kallad extraordinär attestering förkarat en av deras advokater, Hanna Bachtsina, inkompetent, och på så vis berövat henne yrkeslicensen. Bachtsina, sannolikt en av landets mer erfarna och kompetenta advokater – hon har arbetat som åklagare i 13 år och advokat i 25 år – försvarade Miraslau Lazouski, som av brottsutredningen tillskrivs en ledande roll inom den påstådda väpnade grupperingen.

Hon var därmed ett logiskt val för myndigheterna att statuera exempel mot.

Vad som mindre tydligt kommit fram var att bland dem som under samma attestering befanns tveksamma i sin yrkesroll, och som om ett halvår måste genomgå ytterligare en attestering, finns två advokater som också arbetar med Vita legionen-fallet. Dessa har dock inte velat skylta i offentligheten med problemet, utan hoppas sannolikt att få behålla yrkeslicensen genom att inte göra för mycket väsen av sig.

Formellt handlar det om att under denna tid följa attesteringskommitténs olika rekommendationer. I praktiken gäller det snarare att inte arbeta alltför effektivt och professionellt för klienterna i Vita legionen-fallet.

På måndagen, alltså i förrgår, genomförde så ministeriet ännu en attestering. Den resulterade i liknande villkorliga utslag för ytterligare fem advokater som arbetar med fallet. Farhågorna som restes inför höstens attesteringar, att dessa skulle missbrukas av staten i politiska syften, har alltså infriats. Det finns 16 anklagade i Vita legionen-fallet. En advokat, sannolikt den viktigaste, har berövats yrkeslicensen. Ytterligare sju riskerar att förlora den om ett halvår om de inte rättar in sig i ledet.

De anklagade själva, 15 av 16 för att vara exakt, gjorde i går ett gemensamt skriftligt uttalande. Där förklarade de sig oskyldiga och upprepade det som många från början trott om hela fallet: att det var ett politiskt påhitt från regimens sida, när vårvinterns demonstrationer blev alltför besvärliga att hantera.

Vart brottsutredningen ska leda återstår att se. Men liksom när det gäller andra tecken på det hårdnande människorättsliga klimatet i Belarus kan en reaktion från EU:s sida, där man faktiskt gör orden om de mänskliga rättigheternas betydelse för den fortsatta relationen trovärdiga, ha viss betydelse. Det går inte längre att blunda för att tumskruvarna håller på att dras åt.