Debattavslut i OmVärlden

Östgruppens kritik mot Sidas stöd till statliga aktörer kvarstår i en slutreplik som i går publicerades i tidningen OmVärlden. Detta trots svar från avdelningschefen Elsa Håstad.

Det var 14 september som Östgruppens ordförande Martin Uggla i en debattartikel i OmVärlden – den ledande nättidningen om svenskt bistånd – jämförde stödet till Belarus med den pågående inrikespolitiska diskussionen kring hur brist på demokratiska värderingar omöjliggör samarbete med Sverigedemokraterna.

Var går anständighetens gräns i biståndspolitiken, undrade Martin Uggla.

I artikeln ifrågasatte han att Sida spenderar miljontals kronor på projekt där statliga aktörer är djupt involverade i styrning och genomförande och ibland till och med förmånstagare. Detta trots att demokrati ska genomsyra svensk utrikespolitik, och att Belarus sedan 1994 styrs av diktatorn Aljaksandr Lukasjenka som utövar strikt kontroll över hela statsapparaten.

”Sida brukar försvara det aktuella stödet”, skrev Martin Uggla, ”med att man verkar på lång sikt och försöker göra det via så kallade förändringsaktörer. Problemet med det resonemanget är att några sådana förändringsaktörer inte finns – för att de inte tillåts finnas – inom den belarusiska statsapparaten. Vad som finns är i bästa fall kappvändare som deltar i regimens repression för att sedan efter en eventuell demokratisk förändring byta sida och då hävda att de egentligen alltid varit demokratiskt sinnade. Att sätta sitt hopp till den kategorin tjänstemän är emellertid varken effektivt eller moraliskt försvarbart.”

I stället vill han att enbart demokratiska krafter ska få ta del av svenskt bistånd.

I en replik publicerad 26 september menar avdelningschefen Elsa Håstad att Sida till skillnad från Östgruppen anser att ”det är genom engagemang och dialog vi och våra samarbetspartners kan påverka, och på sikt bidra till reformer, öppenhet och att medborgarnas rättigheter tillgodoses.” Hon hänvisar till uppdraget att arbeta med just så kallade förändringsaktörer och hävdar att dessa visst ”finns i hela samhället”.

Håstad skriver också:

”Förutom samarbete med civilsamhället behöver vi ha en fortsatt kritisk dialog och viss samverkan med statliga institutioner för att ha möjlighet att påverka utvecklingen i landet. Vi är övertygade om att vårt över 20-åriga engagerade stöd har bidragit till att det idag finns ett starkare civilsamhälle i Vitryssland som dagligen arbetar med yttrandefrihet, med att minska våld mot kvinnor och för ett större miljöengagemang.”

I en slutreplik publicerad 4 oktober svarar Martin Uggla att den kritiska dialogen borde kunna föras utan medel från biståndsbudgeten, som bättre behövs till just det belarusiska civilsamhället.

Uggla konkretiserar också tidigare angivna exempel på hur enskilda statliga aktörer, involverade i svenska biståndsprojekt, har gjort sig ansvariga till kränkningar av mänskliga rättigheter. Det gäller bland annat topptjänstemän inom skatteministeriet och arbetsmarknadsdepartementet, som varit involverade i implementeringen av det kritiserade ”parasitdekretet”, samt universitet som relegerat studenter av politiska skäl och lokala myndighetschefer med ansvar för repression på just lokal nivå.

Källa: OmVärlden 1, 2, 3