Fuglesang: ”Det är ett dilemma”

INTERVJU. Att Aljaksandr Lukasjenka skulle inviga rymdkongressen i Belarus kom som en överraskning för deltagarna, skriver den svenske astronauten Christer Fuglesang till iöst.nu. Vi ringde upp honom i Minsk.

Upplever inte du och dina astronautkollegor att ni utnyttjas politiskt, för att legitimera regimen i Belarus?

– Det är en komplicerad fråga. Å ena sidan kan man känna det, det är riktigt. Samtidigt är det en nödvändighet om man vill få till mer fred och frihet i världen att man åker runt och talar även med dem man inte håller med.

– Det här är en organisation som hållit ihop sedan 1986, som kom till under kalla kriget. Det var inte alla som var glada över det då, på den amerikanska sidan och på den sovjetiska sidan. Men man ville visa att vi kan samarbeta. Jorden som man ser den från rymden är en plats som vi måste ta hand om tillsammans.

– Samtidigt är det som du säger att det här är en diktaktor som sitter med i inledningen av kongressen, och som kan få viss legitimitet. Vi har varit i många länder där vi inte är glada över vad som händer. Som i Kina 2014 och Saudiarabien 2012. När vi är ute försöker vi föra fram ett fredsbudskap. Men visst är det ett dilemma.

Är Association of Space Explorers en viktig organisation i det internationella rymdsamarbetet?

– Ja. Jag skulle säga att det är en ganska viktig organisation. Vi är väl kring fyrahundra medlemmar, och för sin storlek har den ganska mycket att säga till om. Den har påverkat FN att ta hänsyn till hoten från rymden. Ett större asteroidnedslag, kanske inte som det för 67 miljoner år sedan, men som i Sibirien 1908, skulle kunna ta livet av miljoner människor. Så det är nödvändigt att hålla utkik och kartlägga vad som händer.

– En av de viktigaste uppgifterna vi har är att ägna en dag under kongresserna åt att åka ut till skolor och universitet just med budskapet att vi måste ta hand om jorden tillsammans.

Lukasjenka talade om rymdforskningens betydelse för fred och miljö. Men är inte de militära applikationerna viktigare? Den belarusiska optiska industrin – som han också framhöll – har en tydlig militär inriktning.

– Det är helt sant att rymden alltid har spelat en militär roll. Men då har den också haft en stabiliserande effekt, genom att man kunnat spionera på varandra från den och veta vad fienden gör. Så har man minskat risken för missförstånd.

– Det finns fortfarande ingen som talar om att placera vapen i rymden. Men samtidigt är exempelvis GPS-systemet, som är militärt från början, helt oundgängligt i vårt moderna samhälle.

Forskningschefen vid den belarusiska vetenskapsakademin, Pjotr Vitsiaz, sa under kongressen till journalister att människan mycket väl kan ha kommit från rymden. Ibland hör man regimkritiska akademiker anklaga akademin för charlatanism. Är det något du märkt av?

– Nej, det har jag aldrig märkt av. Det är ett väldigt underligt uttalande för att komma från en företrädare för vetenskapsakademin. Jag vet inte om han menade människan eller bara fröet till liv. Att fröet till liv har kommit från rymden är inte en orimlig hypotes. Men att vi människor skulle ha kommit som något slags gröna gubbar … Troligen har det blivit något slags missförstånd.

Han sa att det inte finns bevis för att människan utvecklats genom evolutionen, och hänvisade till hällristningar föreställande astronauter och arkeologiska fynd av människor med annan storlek än vår …

– Det låter som Däniken som skrev dumma böcker. Det är tråkigt att höra. Det verkar väldigt oseriöst.

Kina har väl också satsat på rymden på senare år. Är det så att rymdindustrin domineras av auktoritära stater? Är USA och Europa på efterkälken?

– Nej, det är vi inte. USA är definitivt ledande. Och det som är intressant är att privata företag kommer fram, även när det gäller bemannade rymdfärder – något som får stor uppmärksamhet. Då tänker jag till exempel på Elon Musk. Europa har aldrig varit stort när det gäller just bemannade färder men har annat att komma med, som navigeringssystemet Galileo.

– Ryssland, tidigare Sovjet, har halkat efter. Kina och Indien har kommit fram. Indien är väldigt framme i dag, och det är inte en diktatur.