Dribblande kring politiska fångar

Inhemska människorättsförsvarare har erkänt nära femhundra människor som politiska fångar i spåren av höstens protester. Frågan är nu om de har en chans att komma ut ur fängelset.

Som iöst.nu rapporterade i går har den systemlojala grupp som håller på att bilda nya partier, ”De demokratiska krafternas runda bord” under ledning av Juryj Vaskresensky, lagt fram ett lagförslag om amnesti för ”människor som blivit lidande under valkampanjen 2020”. Något erkännande av dessa som politiska fångar innehåller förslaget inte, men den föreslagna amnesti gäller just de människor som dömts för ordningsstörningar enligt paragraferna 293 och 242 i den belarusiska strafflagen. Amnestin omfattar även andra brott de dömts för i samma kontext, exempelvis motstånd mot polisen.

Inget tyder än på att förslaget kommer att bli verklighet. Den Lukasjenkatrogne ideologen Piotra Piatrouski – känd för sin hökaktighet – skriver i en kommentar på Facebook att förslaget är intressant men för tidigt framställt. Han menar att få av fångarna visar ånger och att de kan ställa till med nya oroligheter inför den väntade folkomröstningen om en ny konstitution i början av nästa år. Först efter en ”omformatering” av det politiska systemet, och ett nytt parlamentsval, kan en amnesti bli aktuell tycker Piatrouski. Enligt honom betyder detta inte tidigare än 2023.

Och bara de fångar som ångrar sig ska omfattas av en sådan amnesti, anser Piatrouski. Ett sådant villkor finns inte i Vaskresenskys förslag.

Samtidigt rapporterar nu regimkritiska media om att enskilda politiska fångar får propåer från åklagare att skriva till diktatorn Lukasjenka och just be om nåd. Hur många sådana propåer som har gjorts är oklart.

Den ledande människorättsförsvararen Ales Bjaljatski säger i en intervju till Radio Svaboda att det är upp till var och en om man vill be om nåd, men konstaterar att detta samtidigt innebär att man erkänner sin skuld. Han tror att de hårdnande sanktionerna från omvärlden kan driva fram en amnesti, liksom även fängelsesystemets oförmåga att hantera ett så stort antal politiska fångar som man har i dag – hittills 477 och ständigt ökande. Bjaljatski varnar också för risken att frisläppta politiska fångar ersätts med nya sådana i framtiden.