Kalesnikava anhållen för kuppförsök

Protestledaren Maryja Kalesnikava sitter nu anhållen för försök till statskupp, efter att regimen misslyckats med att få ut henne ur landet. Även advokaten Maksim Znak har gripits.

De båda ingår i ledningen för samordningsrådet, skapat av den förmodade valvinnaren Svjatlana Tsichanouskaja i ett försök till dialog med regimen om en ordnad maktövergång.

Sedan flera veckor pågår en brottsutredning mot rådet om försök till statskupp. Hittills har medlemmar i det förhörts som vittnen, men av allt att döma vill regimen hellre få ut sina opponenter ur landet än fängsla dem. Detta drabbades Tsichanouskaja själv av redan veckan efter valet 9 augusti, och i slutet av förra veckan var det kristdemokraten Volha Kavalkovas tur.

Häromdagen berättade ögonvittnen om hur Kalesnikava rövats bort av okända och förts iväg i en skåpbil. Senare blev det känt att hon och några medhjälpare till henne förts till ukrainska gränsen där man försökt tvinga ut dem ur landet. Kalesnikava ska då själv ha rivit sönder sitt pass, så att de ukrainska gränsvakterna inte kunde ta emot henne.

Regimen har hävdat att gruppen försökte avresa på egen hand med bil. Lukasjenka hävdar själv i en intervju, publicerad i ryska medier i dag, att Kalesnikava av oklar anledning kastades ut ur bilen av sitt eget sällskap och därefter greps.

Den filmade intervjun som gavs till företrädare för fyra ledande ryska massmedier i går, publicerades i sin helhet i dag. Angående den konstitutionella reform Lukasjenka anfört som alternativ till kraven på hans avgång, så säger han sig också luta åt tidigarelagda presidentval i samband med detta. På frågan om när svarar han att presidentvalet i så fall bör genomföras innan ett parlamentsval. Det nuvarande parlamentets mandatperiod löper ut 2023, vilket i så fall kan tolkas som att konstitutionsreformen och presidentvalet ska genomföras om två år.

På en fråga om ändrad maktdelning i den kommande konstitutionen svarar Lukasjenka att han vill flytta över makt till den regionala och lokala nivån, och till parlamentet, men att presidenten även fortsatt måste vara stark. Presidenten ingår inte i de balanserande lagstiftande, verkställande och dömande makterna, menar han, utan utövar i stället kontroll över dessa.