Lukasjenka till motoffensiv

Under en regnig onsdag fortsatte protesterna i tillsynes mindre skala än förut, med bland annat ett upprop från idrottseliten och utfästelser från studenter och lärare vid Minsks statliga universitet att strejka när läsåret börjar 1 september.

Det är fortsatt oklart hur många av arbetarna på de statsägda fabrikerna som strejkar. Det står nu klart att någon politisk generalstrejk inte är förenlig med landets arbetsrättsliga lagstiftning, vilket bidrar till osäkerheten. Enligt denna får strejker bara initieras av arbetsrelaterade skäl, inte politiska, och ska dessutom meddelas två veckor i förväg. Även den insamling till en gemensam strejkkassa som iöst.nu nämnde i går tycks vara olaglig.

Samtidigt försöker de regimnära fackföreningarna – ordföranden i landsorganisationen var Lukasjenkas kampanjledare i valet – också släta över åsiktskillnaderna.

Många arbetare rapporteras ändå ha lämnat arbetet och delar av produktionen ligga nere. Massmöten äger fortsatt rum och ledare för landets oberoende fackföreningsrörelse har tillkännagett bildandet av en nationell strejkkommitté.

Efter att under närmar en veckas tid låta protesterna pågå ohindrat började polisen i dag att ingripa mot vissa aktioner, exempelvis en manifestation utanför Minsks traktorfabrik. I Hrodna förklarade myndigheterna att ett massmöte med tiotusen deltagare saknade tillstånd och försökte störa genomförandet. På flera håll arrangerades också motmanifestationer till stöd för Lukasjenka.

Lukasjenka sammankallade i dag landets säkerhetsråd och uppdrog åt de församlade att vidta fler åtgärder för att lugna ned situationen.

Försvarsministeriet skulle hålla ett öga på övande Natotrupper i Litauen och Polen – något Lukasjenka även i förra veckan utmålade som ett hot – och inte tveka att mobilisera egna styrkor nära gränsen om det behövdes. Sannolikt syftar Lukasjenka på den sedan länge planerade övningen Griffin Strike som skulle ha avslutats i fredags. Även utrikesministeriet skulle kontakta sina västliga motparter och inskärpa att det inte var läge för militärövningar nu och inte heller för att ”finansiera kravaller”.

Själv har Lukasjenka under krisen flera gånger ringt och pratat med Rysslands president Putin, men vägrade i söndags att ta emot ett samtal från Tysklands förbundskansler Angela Merkel.

KGB skulle fortsätta att söka efter protesternas ”finansieringskanaler” och efter ”kravallorganisatörer” – ett sextiotal påstådda sådana greps redan i förra veckan. Inrikesministeriet, det vill säga polisen, skulle hindra nya kravaller och dessutom hålla borta påstått agressiva demonstranter från fabrikerna. Även regeringen skulle hjälpa fabriksdirektörerna att få bort politisk missnöjda arbetare från produktionsgolven.

Därutöver uppdrogs statliga massmedier att varna för ”de svarta hundradenas” (en referens till reaktionära krafter under tsartidens sista år) program, som enligt Lukasjenka vill skapa konflikt med det ryska brödrafolket. Häromdagen rapporterade belarusisk tv om en politisk plattform som antogs gemensamt av de flesta oppositionspartier i juni. Dess kapitel om nationell säkerhet förordar en snabb brytning med Ryssland, forcerad belarusifiering, och strävan efter medlemskap i EU och Nato.

Den politiske kommentatorn Valer Karbalevitj menar att Lukasjenka anar att proteströrelsen kan vara på väg att tappa kraft, och därför nu är på offensiven.

Statstelevisionen har förlorat en del av sin personal i protest mot valet, våldet och censuren, och inslag av ovanligt öppen rapportering har smugit sig in. Vissa program har även utgått då personal inte funnits på plats. Men på det stora hela fortsätter televisionen att vara regimens propagandaverktyg.

I dag rapporterades också att ett försök att organisera en regelrätt strejk på regimtidningen Zvjazda hade misslyckats. Mindre än hälften av de anställda var beredda att underteckna kraven som handlade om att få rapportera allsidigt om vad som händer. Strejkivern ska ha avtagit efter att presidentadministrationens chefsideolog Volha Sjpileuskaja talat till de anställda, och efter att de hotats med avsked om de skriver på.

Den förmodade valvinnaren Svjatlana Tsichanouskaja – som i litauisk exil tagit på sig ansvaret som övergångsledare – gjorde i dag ett videouttalande på engelska riktat till EU-ledarna. Hon manade dem bland annat att inte erkänna det officiella valresultatet, där hon tillskrevs 10 procent och Lukasjenka 80 procent.

Vid ett möte i dag beslöt dessa också just detta – alltså att inte erkänna Lukasjenkas påstådda valseger. De riktade personliga sanktioner som utrikesministrarna kom överens om i fredags kommer snabbt att förverkligas mot de ansvariga för polisvåld, repression och valfusk, kommenterade Europeiska rådets ordförande Charles Michel.

– Protesterna i Belarus handlar inte om geopolitik, sa Michel. Det är i första hand en nationell kris. Det handlar om människors rätt att fritt välja landets ledare. Vi stödjer det belarusiska folkets rätt att styra sitt öde.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sa också att EU stödjer folket och är beredd att hjälpa till med ett maktskifte. Hon utlovade två miljoner euro i stöd till offer för repressionen, en miljon till civilsamhälle och oberoende medier, samt femtio miljoner i extra stöd till den belarusiska sjukvården för att hantera coronapandemin.

Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz – som tidigare försökt gå i spetsen för ett europeiskt närmande till Lukasjenka – sa innan rådsmötet att nyval bör hållas och ville se en dialog mellan Lukasjenka och oppositionen.