Minnesmarsch till Kurapaty

Trehundra människor uppges på söndagen ha deltagit i den traditionella, årliga, minnesmarschen till Kuropatyskogen i Minsks utkant. Evenemanget hade liksom tidigare fått tillstånd av myndigheterna.

Kurapatyskogen är känd som massgrav för stalinrepressionens offer på 1930-talet. På 1980-talet, under den sovjetiska glasnosten, öppenhetsperioden, leddes utgrävningar i skogen av arkeologen Zianon Paznjak som även grundade Belarusiska folkfronten (BNF), länge den ledande oppositionsrörelsen i landet.

Antalet offer i Kurapaty tros vara tiotusentals, enligt Paznjak själv rör det sig om närmare en kvarts miljon avrättade människor.

I dag leder Paznjak från exil i Polen en radikal utbrytarfalang från folkfronten, kallad Kristet-konservativa partiet BNF. Partiet arrangerar årligen minnesmarschen till Kuropaty.

Så skedde även i år. Deltagarna samlades nära Tjeljuskintsiparken och hade med sig icke-sanktionerade vit-röd-vita nationsflaggor och tolv stora träkors, som man tradionellt sätter upp i skogsområdet. Även Unga frontens ledare Zmitser Dasjkevitj och de två ledarna för det oregistrerade oppositionspartiet Belarusisk kristen demokrati, Pavel Severinets och Vital Rymasjeuski, deltog.

Minnesmarschen till Kuropaty tog tre timmar. Väl framme sjöng deltagarna en hymn, satte upp träkorsen och placerade ut blommor och tända ljus. Tal hölls och ett meddelande från Zianon Paznjak lästes upp: ”Om de inte varit för Andra världskriget hade makthavarna i Moskva avrättat hela Belarus. Från 1921 till 1941 sköts i Belarus två miljoner människor. Resultaten av de arkeologiska utgrävningarna i Kurapaty visade att här ligger begravda 200-250 tusen personer, och sådana Kurapaty finns det hundratals av på belarusisk jord. Kurapaty förenar nationen, här under tallarna ligger folket. Ära åt fosterlandet, leve Belarus!”

Processionen följdes och filmades hela vägen av civilklädda polismän.

Som minnesdag för Kuropatygravarna används Dziady, förfädernas dag, en förkristen tradition som i någon mån lever kvar och som egentligen infaller 2 november. Den sammanfaller nästan med den västkristna allhelgonadagen, 1 november, som firas av Belarus 1,4 miljoner katoliker. Inför årets allhelgonadag gick landets katolske metropolit ut och uppmanade myndigheterna att göra både allehelgonadagen och Dziady till officiella helgdagar.

Dziady var helgdag 1991 till 1996 men avskaffades av president Lukasjenka.

Den helgdag som i dag närmast sammanfaller med datumen är revolutionsdagen 7 november, till minne av bolsjevikernas maktövertagande för hundra år sedan. Detta faktum kallas av metropoliten för ”en existentiell katastrof”.

På senare tid har dock den regimtrogna förelsen Belaja Rus börjat uppmärksamma Kurapaty, och genomföra arbetsdagar för att hålla området i ordning. Detta kritiseras starkt av Kristet-konservativa partiet BNF som betraktar Belaja Rus mer eller mindre som ideologiska arvtagare till bödlarna i Kurapaty.

Källor: belaruspartisan.org 1, 2, 3, 4