MR-organisationer mot anarkistdom

De sjuåriga fängelsestraff för skadegörelse som i förra veckan föll mot två unga anarkister är oproportionerligt hårda. Det menar Belarus ledande människorättsorganisationer som erkänner de två som politiska fångar och manar till omprövning av domen.

De 19-åriga anarkisterna Mikita Jemjaljanau och Ivan Komar greps 20 oktober. Detta i samband med att Jemjaljanau med hjälp av en brandfarlig vätskeblandning hade försökt sätta eld på porten till Häkte nummer 1 på Valadarskigatan i Minsk. Komar deltog genom att filma tilltaget. Skadan på porten ska ha varit obetydlig och ha uppgått till ett värde av motsvarande knappt sju kronor.

De anklagades och dömdes nu för detta, och för att en vecka tidigare ha försökt göra samma sak utan resultat – då vätskan inte fattade eld – samt dessutom för att i slutet av september ha kastat lampor fyllda med färg på stadsdomstolens fasad. Tilltaget mot stadsdomstolen ägde rum i samband med att en annan anarkist, den mer kände Dzmitryj Palijenka, stod inför rätta.  Kostnaden för den skadegörelsen har värderats till motsvarande drygt sexhundra kronor, vilket ersatts av de dömda.

Jemjaljanau erkände sig skyldig. Komar erkände inledningsvis men förnekade sedan att han gjort mer än att filma sin kamrats aktion. Han hävdade att det första erkännandet hade tvingats fram genom att sätta honom i en ”påtryckningscell” där en medfånge misshandlade och hotade att våldta honom om han inte erkände.

De två stod också anklagade för förstörelse av kulturarv eftersom häktet är inrymt i det tvåhundra år gamla Pisjtjalauskislottet. Detta kände de dock enligt sina advokater inte till och de befanns inte heller skyldiga på den punkten.

Åtta belarusiska människorättsorganisationer, däribland Vjasna och Belarusiska Helsingforskommittén, kräver nu i ett gemensamt uttalande att domen ses över och erkänner de två dömda som politiska fångar. Detta eftersom de enligt lagen hade kunnat dömas till ett annat straff än frihetsberövande och eftersom sju års fängelse inte står i proportion till den skada de åsamkat. Människorättsorganisationerna konstaterar också att Komars uppgifter om en framtvingad inledande bekännelse inte har undersökts som den borde. Mycket tyder på att de två har dömts mer för sina övertygelsers skull än för sina handlingar.

Källa: Vjasna 1, 2