Ny helgdag utmanar Polen

17 september har även tidigare betraktats som minnesdag för den belarusiska nationens enande, men har i år för första gången getts status som officiell högtidsdag. Anledningen är den spända relationen med Polen efter förra höstens protester.

17 september, två och en halv vecka efter Nazitysklands invasion av västra Polen, invaderade Sovjet landets östra delar och anslöt senare dessa till de belarusiska och ukrainska sovjetrepublikerna. Arrangemanget hade på förhand godkänts i den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten och dess hemliga tilläggsprotokoll, ett avtal som särskilt på senare år fått många att tala om Sovjet som delaktigt i Nazitysklands utlösande av andra världskriget. Det omnämns också ibland som ”Polens fjärde delning” efter de tre styckningarna av landet på 1700-talet.

Stoltheten över ”Stora fosterländska kriget” är dock central i den statsstödda historieskrivningen i både Belarus och Ryssland. Häromåret sökte Vladimir Putin personligen stöd i arkiven för att fortsätta driva den linjen. Polen var i själva verket själv medskyldigt till krigsutbrottet genom att delta i styckningen av Tjeckoslovakien 1938 – som fått klartecken av västmakterna i Münchenavtalet – och när Sovjet gick in i landet i september 1939 fanns det ingen stat kvar att invadera, argumenterade Putin.

I år har Belarus tagit ett steg i samma riktning genom att ge 17 september officiell högtidsstatus, även om man inte gjort dagen arbetsledig. Tanken är att anslutandet av de dåvarande polska territorierna – där belarusierna utgjorde en majoritet – till den belarusiska sovjetrepubliken lade grunden för dagens självständiga land. Motivet att nu fira enandedagen står dock att finna i Polens stöd till den belarusiska proteströrelsen och i landets utdelande av ”polack-legitimationer” till etniska polacker i västra Belarus.

Tidigare i år greps ett antal polska aktivister och anklagades för att ha försökt ”heroisera” polska krigsförbrytare inför belarusiska skolbarn. Ett par av aktivisterna fick senare lämna landet i en uppgörelse med polska myndigheter, men två är ännu kvar i häkte. Samtidigt inledde den belarusiska riksåklagarmyndigheten i våras en förundersökning om folkmord med udden riktad just mot polska väpnade grupper under andra världskriget.

I konflikten mellan länderna ingår även den pågående migrantkrisen som nu besvärar främst Polen, tillsynes dock i mindre skala än tidigare Litauen. En annan dimension är spänningarna mellan makthavarna och den katolska kyrkan där etniska polacker utgör en betydande del.