Zjamtjuzny trakasseras igen

Den politiske fången Michail Zjamtjuzjny trakasseras återigen i fängelset. Detta trots den skenbara segern i april, då kriminalvårdens begäran om överföring till strängare anstalt oväntat drogs tillbaka.

Sedan några veckor befinner sig Michail Zjamtjuzjny i fängelse nummer 9 i staden Horki. I ett första brev därifrån till människorättsförsvararen Tatsiana Revjaka, återgett på Vjasnas hemsida, var hans intryck av det nya fängelset positivt. Personalen hade läst om honom i tidningar och visade viss sympati. Kosten var rikligare och bättre än i det tidigare fängelset i Vaukavysk.

Samtidigt sa han sig även förvänta något slags provokationer, i linje med vad han upplevt tidigare under sin fängelsetid. För en dryg vecka sedan tycks farhågan ha besannats. Zjamtjuzjny skulle då överföras till ett fängelselag bestående av fångar med låg status, något han vägrade att gå med på.

Fängelserna i de postsovjetiska länderna präglas ofta av informella makthierarkier, vilket innebär olika slags förnedrande behandling av vissa fångar. Det var i ett lag med sådana fångar som Zjamtjuzjny vägrade att ingå.

För sin vägran straffades Zjamtjuzjny med fem dagar i isoleringscell. Efter att i tisdags ha avtjänat de fem dagarna vägrade han fortfarande att ingå i gruppen av illa sedda fångar. Sedan onsdagen avtjänar han för det ett tio dagar långt isoleringsstraff.

Michail Zjamtjuzjny har erkänts som politisk fånge av belarusiska människorättsförsvarare men ännu inte av internationella organisationer. Han dömdes 2015 till sex och ett halvt års fängelse för att med otillåtna medel ha spionerat på det belarusiska fängelsesystemet, detta i syfte att utreda missförhållanden där.

Zjamtjuzjny var jämte sin kollega Andrej Bandarenka drivande i organisationen Platforma som tillvaratog fångars rättigheter. Även Bandarenka har avtjänat ett flerårigt fängelsestraff, för två olika fyllebråk. Sannolikt var båda fallen resultat av fällor gillrade av säkerhetstjänsten KGB.

Tidigare i år vann båda en seger mot rättssystemet.

Bandarenka, som liksom Zjamtjuzjny utsatts för ständiga provokationer och godtyckliga disciplinstraff under fängelsetiden, åtalades för grovt disciplinbrott men friades av domstol. Han kunde därmed friges efter avtjänat straff. En månad senare skulle en annan domstol behandla kriminalvårdens begäran att flytta Zjamtjuzjny till en strängare anstalt, när begäran plötsigt drogs tillbaka. Båda händelserna kan antas ha berott på en önskan från regimens sida att inte provocera EU till nya sanktioner.

Källa: Vjasna 1, 2