Allt vanligare med reseförbud för ryssar

Allt fler ryssar förbjuds att lämna landet av olika skäl. Den politiska analytikern Vladimir Ryzjkov, som var ledamot i duman under perioden 1993-2007, har skrivit en intressant kolumn om utvecklingen.

Reseförbud är inget nytt i Ryssland. Under Sovjettiden förhindrades flera miljoner människor att lämnat landet med förevändningen att de skulle kunna avslöja statshemligheter – en praxis som Ryssland nu är i färd med att återinföra. Dagens reseförbud gäller främst anställda inom den ryska säkerhetsapparaten.

– Det är mycket lättare att odla en bild av Ryssland som en belägrad fästning om anställda inom militären, polisen och underrättelsetjänsten inte får se omvärlden med egna ögon. Reseförbud skapar ökad misstro mot väst, skriver Vladimir Ryzjkov i The Moscow Times.

Men det är inte bara säkerhetspersonal som berörs. Reseförbud har också utfärdats för medborgare som är skyldiga staten pengar och för dem som har kallats till domstolsförhandlingar för obetalda skulder. Följaktligen kan alla som inte har betalat sin kvarskatt, sina underhåll och böter eller betalat av sina banklån nekas att lämna Ryssland. Krisen i Ukraina har gjort att reserestriktionerna har utökats ytterligare. Totalt omfattas i dag 5 procent eller drygt 7 miljoner människor i Ryssland av reseförbud – trots att merparten av dem inte kommer i kontakt med statshemligheter och på något sätt skulle kunna äventyra nationens säkerhet.

Och fler kan det bli. Lagstiftaren diskuterar nu om reseförbud även ska omfatta värnpliktsvägrare och dem som ofta underlåter att betala böter för trafikförseelser. Den tidigare sovjetiske dissidenten Aleksandr Podrabinek utesluter inte att myndigheterna snart även förbjuder andra grupper att lämna landet – till exempel personer som betraktas som ”extremister” av myndigheterna och anställda i ideella organisationer som har klassats som ”utländska agenter”.

Intressant i sammanhanget är att ryska medborgare i den ryska konstitutionen garanteras rätten att fritt resa in och ut ur landet.

– Denna konstitutionella bestämmelse ignoreras helt enkelt av lagstiftaren och tjänstemännen, skriver Ryzjkov.