Avspark i Nizjnij Novgorod

VM I FOTBOLL. I dag spelar Sverige sin första VM-match, mot Sydkorea, i miljonstaden Nizjnij Novgorod. Det var här den mördade ryske oppositionsledaren Boris Nemtsov var guvernör i början av 1990-talet. Vad har stadens oberoende röster att säga om VM och om de mänskliga rättigheterna?

Ivan Zjiltsov är pressekreterare vid Kommittén mot tortyr, känd för sitt modiga arbete i Norra Kaukasien där man har fått sina lokaler uppbrända och själva blivit brutalt överfallna – sannolikt av den tjetjenske presidenten Ramzan Kadyrovs hejdukar. I jämförelse med det känner organisationen inte av någon särskilt hård press på hemmaplan, menar Zjiltsov, även om den ryska lagstiftningen om ”utländska agenter” har varit till besvär.

Människorättssituationen i hemstaden är nog varken bättre eller sämre än på andra håll i Ryssland, tror han. Polisen torterar och begränsar mötesfriheten ungefär lika mycket som på andra håll.

När det gäller inställningen till Fotbolls-VM så finns det de som tycker att pengarna hellre kunde ha spenderats på vägreparationer, sjukhusbyggen, daghem och liknande i stället för på idrottsanläggningar och tävlingsarrangemang. Men de flesta i staden är enligt Zjiltsov glada över att få ha VM på hemmaplan.

Själv betraktar han tävlingen som en stor händelse för landet – större än OS i Sotji.

Journalisten Irina Slavina ser många problem med de mänskliga rättigheter i staden, och skriver om en del av dem. Hon berättar om ett fall hon just rapporterar om där en palestinsk invandrare, Al-Tbakhi Visat Muhammed Farkhat, som sökte och fick medborgarskap för 17 år sedan nu plötsligt har fråntagits detta – formellt för att en polischef den gången glömde eller struntade i att underteckna sin beslutspromemoria i ärendet.

Nu har en domstol beslutat att Al-Tbakhi ska fråntas sitt pass och att en ny bedömning av hans ansökan från 2001 ska göras.

Varför gör de så?

”Av två skäl, som jag ser det”, svarar Slavina i en chattkonversation med iöst.nu. ”För det första är han muslim. För det andra har han vägrat att arbeta som informatör och provokatör åt dem.”

Slavina berättar att Al-Tbakhi 2004 satt häktad i åtta månader och anklagades för att vara med i en terroristorganisation. Trots tortyr vägrade han att erkänna och släpptes så småningom.

Hon tar också upp ett annat fall där två muslimska män slogs, sparkades, kvävdes med plastpåsar över huvudet och hotades med våldtäkt av polisen. Männen vände sig till Kommittén mot tortyr för hjälp och så småningom fick rätt i domstol: ett halvdussin poliser dömdes till villkorliga fängelsestraff. Nyligen beslöt domstolen om ekonomisk kompensation till de två männen. De får tretusen rubel var, motsvarande knappt femhundra kronor, för att ha blivit torterade.

Det är möjligen den lägsta kompensation som någonsin beslutats i Ryssland.

Ett annat utlänningsärende som Slavina nyss rapporterat om rör medicinstudenten Nosisa Shiba från Swaziland. I youtubeklipp från den lokala adventistförsamlingens påskfirande kan Nosisa Shiba ses sjunga på en scen, vilket enligt polisen och säkerhetstjänsten FSB betyder att hon ägnat sig åt annat än de medicinstudier hon kommit för. Därför har hon dömts till böter och ska utvisas. Hon behöver dock inte åka förrän utbildningen är klar om någon vecka.

Men adventisterna är väl inte förbjudna i Ryssland, som exempelvis Jehovas vittnen?

”Inte än. Men de är utsatta för förskräckliga påtryckningar. Man överöser dem med bötesstraff, under olika påhittade förevändningar.”

Fotbolls-VM då, är det bra eller dåligt för Ryssland och Nizjnij Novgorod?

”På söndag (i går – red. anm.) tar jag emot tre unga svenskar för att inkvartera dem.”

Supportrar?

”Ja. Min mammas lägenhet alldeles bredvid stadion står tom.”

Irina Slavina skickar en länk till en bild som hennes vän lagt upp på Facebook. Den är från en lokal souvenirbutik där man nu säljer ryska dockor, matrjosjki, föreställande svenska landslagsspelare i stället för de traditionella gummorna.

Matchen mot Sydkorea börjar klockan 14.00 svensk tid.