Journalistmord kartlagda

En privat kartläggning av morden på tre ryska journalister i Centralafrikanska republiken i somras pekar mot Jevgenij Prigozjin, affärsmannen som brukar kallas ”Putins kock”.

Journalisterna Orchan Dzjemal, Kirill Radtjenko och Aleksandr Rastorgujev reste i slutet av juli till Centralafrikanska republiken för att granska legosoldatföretaget Wagners verksamhet där.

Resan skedde på uppdrag av exiloligarken och demokratikämpen Michail Chodorkovskij. Under oklara omständigheter sköts och misshandlades dock journalisterna till döds två mil norr om staden Sibut kvällen 30 juli.

Centralafrikanska myndigheter har påstått att mördarna var turbanklädda och talade arabiska, Rysslands ambassad har hävdat att det var ett rånmord. Oberoende försök att ta reda på vad som verkligen hände har mött svårigheter. Förgiftningsförsöket mot redaktören Pjotr Verzilov i september tros ha berott på hans försök att nysta i historien.

Wagnergruppen, som stridit i Ukraina och Syrien, tillhör affärsmannen Jevgenij Prigozjin vars restauranger Rysslands president Vladimir Putin föredrar. Prigozjin har personligen serverat Putin och gästande utländska ledare vid formella statsbesök. Hans förmögenhet bygger inte minst på omfattande cateringkontrakt med den ryska försvarsmakten.

Prigozjin – på sovjettiden rånare och hallick – ligger även bakom den så kallade trollfabriken i Sankt Petersburg och är föremål för amerikanska sanktioner för att ha försökt manipulera landets presidentval 2016. Nyligen avslöjades hans verksamhet ha omfattat överfall och mord på Putinkritiska bloggare och andra.

I Centralafrikanska republiken ska han enligt bland andra Bloomberg ha intressen i guld- och diamantutvinning. Wagnergruppen är formellt där för att ubilda landets säkerhetsstyrkor och dess befäl fungerar som rådgivare åt presidenten.

Michail Chodorkovskijs utredande projekt ”Dossier” har nu samlat uppgifter som ger en bild av hur morden på journalisterna gick till, uppgifter som presenteras i en längre artikel i tidningen Novaja Gazeta. Det rör sig om telefontrafikdata, andra dokument och delvis anonyma vittnesmål.

Av en Prigozjinanknuten journalistkollega, Kirill Romanovskij, försågs de tre Chodorkovskijutsända med en ”fixare” kallad Martin som de hela tiden enbart hade chattkontakt med, och som av allt att döma inte existerar i verkligheten.

”Martin” tillhandahöll å sin sida chauffören Bienvenue, en före detta gendarm, som vid tiden kring mordet hela tiden stod i telefonkontakt med en centralafrikansk gendarmeriofficer, Kotofio. Kotofio ska ha genomgått rysk säkerhetsträning i Sudan och stod å sin sida i tät telefonkontakt med en av Wagnergruppens utsända, den förre Sankt Petersburgspolisen Aleksandr Sotov.

Av telefonernas positioneringsdata – alltså vilka mobilmaster de var uppkopplade mot – framgår att Kotofio höll sig i närheten av gruppen. En soldat som tjänstgjorde vid en vägspärr utanför Sibut ska dessutom ha vittnat om att Kotofio i sällskap med bland andra tre europeer beordrade att journalistgruppen skulle släppas igenom denna. Detta trots att det normalt var förbjudet att passera på kvällstid.

Därmed hamnade också gruppen i det bakhåll där de dödades.  Chauffören Bienvenue kom dock undan.

Kirill Romanovskij hävdar att ”Martin” visst existerar och att de har träffats i verkligheten men påstår att han inte kan komma ihåg hans efternamn, och skyller på en hjärntumör som försämrar hans minne.

Källa: Novaja Gazeta