Putin som konstitutionens garant

SEMINARIUM. Vad hände i det ryska presidentvalet och vad kommer att hända i Ryssland? Det var temat för ett seminarium i ABF-huset i Stockholm på tisdagskvällen.

Arrangörer var OSSE-nätverket tillsammans med Östgruppen, Svenskt internationellt liberalt centrum och Sällskapet för studier av Östeuropa och Centralasien. Modererade gjorde OSSE-nätverkets Olof Kleberg.

Han konstaterade inledningsvis att det officiella valresultatet blev 77 procent för Putin med ett valdeltagande på 67 procent. OSSE hade anmärkt på avsaknad av verklig konkurrens, inskränkt mötesfrihet och medias anpasslighet gentemot presidenten, men ändå sagt att valet rent tekniskt varit bättre än förut. Den inhemska organisationen Golos hade varit tydligare och talat om ”artificiell mobilisering av ett administrativt beroende elektorat” samt ökat tryck mot oberoende aktivister och observatörer.

Förste paneldeltagare ut var sedan Pavel Tjikov, ledare för Agora, ett nätverk av fyrtio advokater som åtar sig människorättsfall. Bland deras mer kända klienter återfinns Pussy Riot, Aleksej Navalnyj och nyss nämnda Golos. Nätverket täcker den europeiska delen av Ryssland. Tjikov menar att även om det officiella valresultet innehöll en del fusk så råder inget tvivel om att Putin vann en majoritet. Det politiska fältet är rensat från konkurrenter och den ende som kunde ha utmanat Putin, Aleksej Navalnyj, fick inte ställa upp.

Den av de officiella alternativkandidaterna som fick flest röster, officiellt tolv procent, var kommunisten Grudinin och det berodde enlig Tjikov på att han var ett nytt ansikte i politiken.

Ser man tillbaka så var Ryssland mer liberalt under Medvedevs tid som Putins ersättare på presidentposten, 2008-12. Putins återinträde 2012 följdes av inskränkningar i föreningsfrihet och mötesfrihet, reglering av internet, och att det amerikanska biståndsorganet USAID sparkades ut och amerikaner förbjöds att adoptera ryska barn. Med Krims annektering skruvades tonläget upp ytterligare.

Nu förväntar sig enligt Tjikov alla en ny våg av repression.

Men den kommer inte förrän till hösten, efter sommarens ryska Fotbolls-VM. Inför detta kan vi i stället se positiva gester, liksom vi såg inför Sotji-OS för fyra år sedan. Då släpptes Chodorkovskij, Pussy Riot och en grupp Greenpeaceaktivister från fartyget Arctic Sunrise.

Olof Kleberg frågade Tjikov om hur det kärva ekonomiska läget påverkar stödet för Putin, och om inte sociala frågor kan vara mobliserande. Tjikov menade att alla generationer utom den yngsta har genomlevt betydligt värre tider, och är beredda att uthärda en smula lidande så länge de återigen kan känna sig som en stormakt. Omvärldens rädsla skänker bekräftelse.

När det gäller sociala frågor så har vi nyligen sett demonstrationer från dem som förlorade vänner och anhöriga i branden i ett köpcenter i Kemerovo, påminde Tjikov, en tragedi som kan kopplas till korruption inom det lokala brandförsvaret. Även den katastrofala sophanteringen kring Moskva har skapat protester. Det krävs liknande händelser, menade han, för att mobilisera verkligt stora och folkliga protester.

Kleberg frågade också om internets betydelse för de unga.

Tjikov svarade att liksom man tidigare trott att marknadsekonomi skulle leda till demokrati, så har man också sagt att internet sprider demokratiska värderingar – men att något sådant samband inte går att se. De unga röstade också för Putin. De använder internet för underhållning, inte för att söka kritisk information och debattera. Detta vet regimen. Vad den försöker göra är att begränsa överlappningen mellan det ryska internet och det globala internet.

Näste paneldeltagare var Kalle Kniivilä, journalist vid Sydsvenska Dagbladet och författare till flera böcker om Ryssland. Han hade tre punkter att framföra.

  1. Valet var inte ett riktigt val. Liknande höga resultat för sittande presidenter kan man se i exempelvis Finland, och det beror på att presidenten där saknar makbefogenheter och på så vis står över politiken. Även i Ryssland står presidenten över politiken, han har inget ansvar – men samtidig all makt. De politiker som skulle kunna utmana honom stoppas långt innan detta kan bli aktuellt. Alla alternativa kandidater ses som värdelösa. Putin sänker sig inte till deras nivå genom att delta i de farsartade debatter där de kastar glåpord och annat på varandra. Presidentvalet förvandlas på så vis till en folkomröstning om förtroendet för Putin, där ingen annan kan vinna.
  2. Putin är en fånge i sitt eget system. De demokratiska institutioner som började växa fram på 90-talet (partier, parlament, oberoende press) har försvunnit eller marginaliserats. Rapporterar pressen om oegentligheter leder det till problem inte för myndigheterna utan för journalisterna. Till och med presidentämbetet har förstörts i och med Medvedevs innehav av detsamma, då Putin fortsatte att styra landet som premiärminister. Det finns egentligen inte längre något presidentämbete – det finns bara personen Putin. Det betyder också att det inte finns något sätt för honom att avgå.
  3. Vi befinner oss i ett nytt kallt krig. Som Pavel Tjikov sa har ryssarna levt bättre tidigare under Putin, men sedan 2014 har det inte varit någon tillväxt, så han behöver annat än ekonomin att stödja sig på och detta blev Krim och konfrontation med dem man utmålar som fiender och med deras sanktioner. Problemen kan då också skyllas på motståndarna. Det innebär att vi är inne i en ny period av kallt krig som tyvärr nog kommer att fortsätta i många år.

Olof Kleberg frågade Kniivilä om ryssarna stödjer konfrontation med väst. Han tyckte att det var svårt att svara på. Men även många intelligenta ryssar accepterar sådant de hör på tv, till exempel att det var Storbritannien självt som förgiftade den ryske förrädaren Sergej Skripal och hans dotter Julia för att sabotera Fotbolls-VM. De accepterar bilden att Ryssland är omgivet av fiender och agerar i självförsvar.

Tredje och sista paneldeltagare var Madeleine Ströje Wilkens, som deltagit i OSSE:s valövervakning vid det ryska presidentvalet. Hon redogjorde för hur OSSE:s och dess valövervakningsbyrå ODIHR:s arbete fungerar. När det gällde de inhemska valobsvaterörerna konstaterade hon att varje kandidat hade rätt att ha en observatör i varje vallokal. Eftersom Aleksej Navalnyj inte tilläts ställa upp saknade han alltså formell rätt att använda sina många volontärer som observatörer, men i praktiken kunde de ofta ändå vara med – formellt som observatörer för kommunisten Grudinin eller liberalen Sobtjak.

OSSE:s slutrapport om presidentvalet presenteras först 7 juli, sa hon.

En allmän frågestund tog vid.

Manne Wängborg, tidigare UD-tjänsteman, undrade vad som skulle hända om sanktionerna mot Ryssland riktades mot Fotbolls-VM. Pavel Tjikov trodde inte att det var sannolikt. Det internationella fotbollsförbundet FIFA säger att man vill stå över all politik, vilket i praktiken innebär att man vill fortsätta att ägna sig åt korruption och att auktoritära stater kan fortsätta att använda idrottsevenemang för att putsa sin image. Enskilda länder kan förstås ändå bojkotta.

På en annan fråga om sanktioner gjorde nytta eller skada svarade Kalle Kniivilä både och. Vi måste ha sanktioner mot länder som bryter mot lagar och regler, menade han, men de får inte drabba vanliga människor. Tyvärr tror ryssarna att det är västs fel när varor försvinner ur butikerna även när det i själva verket beror på de ryska motsanktionerna.

Nu har USA också infört sanktioner som faktiskt skadar den ryska ekonomin hårt och det är en riskabel väg att ge sig in på.

Andra frågor gällde hur ordet demokrati uppfattas i Ryssland nuförtiden, om inte folk ser något samband mellan egna ekonomiska problem och Putinkretsens korruption, och om Navalnyj har någon framtid som protestledare och politiker. Pavel Tjikov svarade att det Navalnyj lyckats med förut kan han göra igen, alltså organisera verksamhet och protester över stora delar av landet. Hans bror ha sutit fängslad i tre år, han har satsat allt, och för honom finns nu ingen väg tillbaka.

Kalle Kniivilä sa att många ryssar inte tror att det inte finns något sådant som demokrati. För dem står valet mellan Putin och kaos likt det man hade på 90-talet. Till skillnad från Putin, som aldrig deltar i debatter, kan Navalnyj bli en verkligt stark politiker men dessförinnan kommer han att stoppas. Angående korruptionen konstaterade Pavel Tjikov att alla vet att den är stor, att regimen ger sken av att kämpa emot den, till exempel genom skådeprocesserna mot den tidigare ekonomiutvecklingsministern och kriminalvårdschefen som nu avtjänar  långa fängelsestraff.

Men folk i allmänhet gör ingen koppling till den högsta nivån, sa han, utan hellre till lägre nivåer så som brandchefen i Kemerovo.

Kniivilä lade till att systemisk korruption är svår att avskaffa. Skenrättegångarna ändrar inte detta. Systemet skulle kollapsa utan korruption, det bygger på att alla på varje nivå har rätt till sin del av pengarna. Därför är det exempelvis dyrt att bygga i Ryssland, mycket pengar försvinner på vägen.

Mot slutet av seminariet återknöt Pavel Tjikov till vad Kalle Kniivilä sagt om att presidenten stod över politiken och institutionerna. Faktum är, menade Tjikov, att även den ryska konstitutionen uttryckligen sätter presidenten över maktens olika grenarna och ger honom rollen som ”konstitutionens garant”.