”Vi vill bereda marken för frihet”

INTERVJU. Natalja Grjaznevitj från Sankt Petersburg är en av Östgruppens gäster under denna veckas Rysslandsdagar. Här berättar hon om sin väg in i oppositionspolitiken.

Du är styrelseledamot i Öppna Ryssland. Förbjöd inte de ryska myndigheterna nyligen Öppna Ryssland som en ”oönskad” utländsk organisation?

– Öppna Ryssland erkändes officiellt som ”oönskad organisation” i april 2017. Men det beslutet gäller Öppna Rysslands Londonkontor och det USA-baserade Institutet för ett modernt Ryssland, båda ägda av Michail Chodorkovskij. Den ryska Öppna Ryssland-rörelsen existerar separat och fortsätter att verka.

– Vi är ingen juridisk enhet, vi har ingen registrering. Vi är bara en grupp människor, förenade av idéer och politiska åsikter. Dock har några regioner åtalat aktivister för samarbete med en oönskad organisation.

De senaste åren har det också varit polisräder mot Öppna Rysslands kontor och personal, och förhör. Har det hänt dig?

– Tyvärr, ja. Klockan sex på morgonen 21 december 2015 vaknade jag av en envis påringning på dörren. Ett halvdussin män hade kommit till mitt hem med en husrannsakningsorder. De beslagtog allt som innehöll data och annat som de tyckte var av intresse för fallet – som rörde Yukosaffären från 2003! De tog elräkningar och till och med min familjs kokbok. Att jag 2003 bara var fjorton år gammal intresserade dem inte.

– Alla de här grejerna ligger kvar hos utredarna. Ibland skickar jag en begäran om att få dem tillbaka, men får till svar att de fortfarande behövs för utredningen.

– Som tur är har de senaste husrannsakningarna inte berört mig. Men man vet aldrig …

Vad är skillnaden mellan Öppna Ryssland och andra demokratiska och oppositionella krafter i Ryssland?

– Vår rörelse siktar på att skapa en gemenskap av unga politiker som i framtiden kan delta i och vinna lokala och federala val, när detta blir möjligt för oppositionella. Vi är säkra på att Putinsystemet kommer att kollapsa utan ansträngning från vår sida, på grund av sin egen ineffektivitet. Vårt mål är att bereda marken för politisk frihet.

– Det politiska fältet har rensats totalt under Putin. Vi är inte en enmansrörelse som nästan alla existerande oppositionella organisationer. Chodorkovskij planerar inte att kämpa för det politiska ledarskapet i Ryssland, hans vision är att forma en koalition som kan styra landet efter att Putin försvunnit. Att byta ut Putin utan att byta system från ett presidentstyrt till ett parlamentariskt kommer inte att leda till verklig förändring.

Du har själv prövat att kandidera i val, genom det liberala partiet Parnas. Hur gick det?

– Vår vice ordförande Vladimir Kara-Murza gillar att berätta historien om den sovjetiske pianospelaren Rudolf Kerer, som skickades i exil i Kazakstan utan något musiksinstrument. Eftersom han inte ville glömma hur man spelar piano gjorde han sig en träplanka och spelade på den i tretton år innan han kunde åstadkomma ett verkligt ackord. När vi deltar i val ser vi det som ett slags träning, för vi har ingen chans att vinna i federala val, eller ens lokala. Moskva 2017 var ett tursamt undantag.

– Öppna Ryssland stödde tjugofyra kandidater över landet, inklusive mig. Jag höll mer än hundra möten med väljare, talade om civila rättigheter, korruption, civilsamhällets möjligheter att påverka den politiska regimen. Det var en underbar erfarenhet. Jag tror på vårt folk, de vill höra alternativa uppfattningar. Om demokrater får tillgång till TV ska du se hur snabbt Putins stöd förändras.

– Jag fick faktiskt ungefär samma antal röster som antalet människor jag lyckats tala med personligen. Omkring sextusenfemhundra, vilket var fyra procent. Valdeltagandet var tjugo procent. Jag hade inte så mycket reklam som Enade Rysslands kandidat.

Hur kom det sig att du blev inblandad i den demokratiska eller oppositionella rörelsen till att börja med?

– Jag är född demokrat. Jag blev intresserad av politik vid sju års ålder när jag hörde att mina föräldrar skulle rösta på Grigorij Javlinskij. Det var 1996. Sedan förklarade jag för mina vänner att Javlinskij var den bästa kandidaten någonsin.

– Skämt åsido, jag har alltid varit intresserad av politik och oroat mig över bristen på frihet och demokrati och den ökande korruptionen. Det finns nog ett slags människor med politiska ”receptorer” som reagerar när politisk frihet och civila rättigheter inskränks. Andra är annorlunda, de är likgiltiga tills det berör dem personligen, och det är inget konstigt med det.

– Jag minns hur Chodorkovskij arresterades och hur jag kände att något var fel i landet och deltog i flera appellmöten för hans sak. 2010 gick jag med i en demokratisk ungdomsrörelse och sedan i Boris Nemtsovs parti Parnas.

I mars nästa år är det ett nytt presidentval. Vad tror du kommer att hända?

– Å ena sidan vet alla resultatet, Putin blir president. Surprise! Å andra sidan finns det processer i den här kampanjen som jag antar verkligen är intressanta och oförutsebara. Först och främst handlar det om Navalyjs deltagande. Han säger ofta att Kreml ännu inte bestämt sig för om han ska få vara med eller inte, alltså registreras som kandidat. Det tror jag stämmer. Kreml är inte så smart och självsäkert, det förstår vi nog. Och de uppskattar riskerna och kostnaderna med olika varianter och kommer att besluta sig i sista ögonblicket.

– Om Navalnyj registreras kommer han att kampanja och kan engagera och locka massor av människor till sina aktiviteter. Oavsett valresultat blir det ett stort språng för honom i politiken. Detsamma gäller Ksenija Sobtjak som jag tycker är lovande. I framtiden kan hon bli en seriös politisk figur.

(Se programmet för Rysslandsdagarna här.)