Ytterligare polarisering och militarisering i Belarus

Den belarusiske politiske analytikern Valer Karbalevitj uppmärksammade i en krönika nyligen vad han beskrev som en pågående militarisering av landets statsapparat. På område efter område märks en allt starkare dominans av personer med ursprunglig hemvist i de så kallade kraftministerier som hyser försvarsmakt, säkerhetstjänst och polis av olika slag.

Karbalevitj exemplifierade med flera utnämningar till tunga poster inom statliga institutioner. Häromveckan utsåg Lukasjenka den förre vice inrikesministern – med generalmajors grad – Siarhej Chamenka till ny justitieminsiter, en post som tidigare innehades av en jurist. I samband med utnämningen gjorde Lukasjenka klart att han ville se mer skyndsamhet och beslutsamhet och mindre engagemang kring  rättsliga procedurer från justitieministeriets sida.

Samma dag gjorde Lukasjenka en tidigare befälhavare inom säkerhetstjänsten KGB:s specialavdelning Alfa till ny ordförande för den belarusiska vetenskapsakademins presidium. Och en vecka tidigare fick landets katastrofministerium en ny chef i polisgeneralen Vadzim Sinjauski. I ett av sina första framträdanden på posten fann Sinjauski det lämpligt att tala om för sina underställda på ministeriet att de stod i den statliga ideologins tjänst och att en av deras centrala uppgifter nu bestod i att få stopp på oroligheter i landet – vid behov med hjälp av vapen. Just ”oroligheter” är ett av de begrepp som regimen använder för att beskriva demokratirörelsens omfattande protester mot valfusket 2020. Katastrofministeriets traditionella fokus på skydd mot översvämningar, bränder och liknande hot verkar därvid ses som underordnat.

Det samlade intrycket är alltså att statliga institutioner alltmer fjärmar sig från sitt ursprungliga grundläggande syfte att tjäna samhället, för att i stället prioritera lojalitet med regimen och ägna sig åt bekämpning av dess kritiker.

Talande i sammanhanget, menar Karbalevitj, är att också flera uppmärksammade lagändringsförslag har kommit från inrikesministeriet på senare tid. Det har till exempel handlat om att prenumeranter på Telegram-kanaler som – på uppenbart politiska grunder – stämplats som ”extremistiska” borde räknas som medlemmar i en extremistisk organisation, något som i ett slag skulle göra hundratusentals belarusier till brottslingar. Ett annat drastiskt förslag går ut på att beröva medborgarskapet från belarusier som lämnat landet och ”beter sig olämpligt” (läs: regimkritiskt) från utlandet, vilket väcker associationer till Sovjettidens behandling av oliktänkande.

Lukasjenkaregimen tycks alltså definitivt ha slagit in på en väg mot ytterligare polarisering av det belarusiska samhället, där alla som inte står lojala med makten skall räknas som fiender och bekämpas aktivt av landets statliga institutioner.